Idag har jag hunnit med mycket. Parkbänkshäng, titta på folk och prata om livet med Michelle. Druckit en kopp kaffe och talat minnen med min mormor. Tränat i två timmar med mina favoriter, Fanny och åter igen Michelle. Jag kan lova och svära att jag inte kommer kunna få på någon mascara eller utöva någonting där det krävs att höja armarna, inte smärtfritt iallafall. Välkommen träningsvärken, välkommen!

Har ett sådant massivt sötsug men jag håller på mig, fortfarande. Men måste medge att när mamma kommer hem med en påse fullproppad med allt från saltlaktrisens djungel blir motståndet än svårare. På tapeten nu: sno den sista hårfärgsklicken ur lillasysters färgflaska och säga adjö till den gråa gången mitt på hjässan.