Allt vad som sker i livet sker väl inte av en anledning? Det har jag aldrig trott på tidigare men jag flyter allt närmare det. Om vi säger såhär, de som skett för några år sedan hade sina konsekvenser och jag såg då absolut ingen som hellst anledning till varför någonting så vedervärdigt skulle inträffa och inte bara en gång utan tre. Dom stunderna börjar man fundera om Gud faktiskt finns eller om jag är en sådan bedrövlig människa och förtjänar det värsta. Idag kan jag se tillbaka på de mörka stunderna för några år sedan och sedan se mig själv nu, idag kan jag se att den enda ynka fördelen med allt de hemska i livet då är att jag själv har växt inom mig själv. Otroligt mycket! Jag får ofta höra hur stark och självständig jag hör, jag får även ofta höra att jag det kan gå så pass långt att jag kan verka otrevlig och elak. Men sanningen är att idåg låter jag inte en ynka duva sätta sig på mig! Jag är nu för tiden ärlig, ibland för ärlig och sanningen är tyvärr ibland jävligt hård. Så är det, men har man så kallat rent mjöl i påsen och spelar sina kort ärligt så lovar jag att man inte kan annat än att lyckas i livet. Jag har lärt mig av det men har ändå en lång resa kvar. Livet har bara börjat nu!

Nu ska jag locka till håret lite, smika på mig samt äta något och sedan vänta på att mysfamiljen jag bor hos kommer hem och då umgås som aldrig förr. Jag har också fått höra att dom tar med sig lilla goa Victor med sig hem, riktigt mysig kille. Han är den bästa och enda medlemmen i Olivia Hedin-fanclub. Ha en underbar dag babes!